Rekonstruktion av pilförvaring del 2 - Pilflätningskurs

Mamma har en korg som är flätad av vidjor, kanske pil. Den har hängt med ut i svampskogen enda sedan jag var liten och har slitits med åren så att det nu är ett hål i botten på den. Hon använder den fortfarande. Med en tidning i botten duger den gott till svampplockning. Denna korg har varit en del av min barndom och bilden av den passerade genom mitt huvud när jag läste om att Studiefrämjandet skulle hålla en kurs i pilflätning i Jönköping.
Pilflätningskursen jag deltog i var en trevlig tillställning och hölls av Caroline Johansson på Söragårds Växter & Djur som kan fläta det mesta från fågelbord och korgar till lövkojor och staket. Jag var oerhört tacksam att jag redan innan hade lagt ner ryggsäcksidén då man som nybörjare inte hinner så mycket på en dag. Mitt mål med kursen var alltså att fläta en stomme till min pilförvaring.Resultatet ses i bilden ovan. Struten/korgen är ca 80cm hög och det är nästan 10cm för mycket. Pilarna sticker precis upp. Ska eventuellt försöka korta den vid tillfälle. Tyvärr är torr pil inte villig att böjas i närheten lika hårt som fuktig så jag vet inte hur jag ska lösa det, än.

Korgen har 24 ståndare som jag har flätat runt med början vid den stora öppningen. Efter förstärkningen på mitten har jag klippt bort hälften av ståndarna för att det skulle bli smidigare att fläta och för att de inte behövs. Jag tror faktiskt att det skulle ha kunnat räckt med 12-18 ståndare totalt då tyget senare hjälper till att hålla ihop konstruktionen.
Flättekniken kallas för "kimmning" vilket innebär att man flätar med 3 vidjor. Man börjar med den bakersta och flätar framför två ståndare, bakom den tredje och ut. Sedan gör man samma sak med den vidjan som är bakerst osv. tills vidjorna nästan tagit slut. Då skarvar man på nya (alltid tunn mot tunn ända och tjock mot tjock ända) och fortsätter till önskad höjd/bredd. Det är viktigt att man hela tiden "knycker", gör en brottanvisning på, vidjan där den ska böjas runt ståndaren. Hamnar knycken fel finns risken att ståndaren förskjuts lite och då måste man korrigera det på senare flätningar. Dessutom jobbar man med två sådana här flätningar samtidigt för att det ska bli jämnt på höjden.

Så här efteråt tror jag att förstärkningen på mitten av korgen var överflödig. När den kläs med tyg kommer den inte att behövas. Det är ändå inte tanken att den ska sittas på... Dessutom stör den utseendet lite när tyget kommer på men mer om det i kommande inlägg...

Tack för en trevlig dag till er som var med på kursen och framförallt till Caroline för din inspiration och kunskap!

En bild på korgen innan sluttrimning.

Robins pilförvaring sedd inifrån. Samma tankar om konstruktion fast han har bundit ihop vidjorna och saknar en förstärkning som jag har i form av min breda flätning. Fungerar dock mycket bra ändå. Tyget har han impregnerat med linolja och bivax (vet inte om det var gjort då bilden togs). (Foto: Robin Ericson)

Rekonstruktion av pilförvaring del 1

Robin of Redesdale har återigen inspirerat mig. Senast var det hans kläder som satte fart på kreativiteten och nu är det hans pilförvaring...

I ett par illustrationer från Schilling Chronicles (sent 1400-tal) syns ibland en form av pilförvaring som ser ut som en strut där den ena änden är stängd och har ett platt avslut(se de båda bågskyttarna på bilden), ur strutens smala ända sticker pilspetsarna ut (vilket syns på den andra bilden som jag inte har kunnat lägga upp). Andra bilder på liknande koger har ibland ett ihopsnörat avslut. På illustrationerna kan man ana ett "skellet" i struten vilket får mig att tänka på ett tyg som är spännt runt någon form av konstruktion som skulle kunna vara av flätade vidjor (liksom Robins rekonstruktion).

En anledning till att man hade denna form av förvaring tros ha varit för att skydda fjädrarna från regn och väta. Någon har nämnt att denna form av förvaring enbart skulle kunna ha haft en transportfunktion men den (och liknande koger/pilpåsar) förekommer i bilder som illustrerar slag vilket får mig att tro att den även användes under slag. Konstruktionen gör att det går bra att ställa struten, med den stora änden neråt på backen med spetsarna som sticker upp ur den andra, lätt synliga och åtkomliga. Enligt en del kan skytten på detta vis tydligt se vilken spets han ska välja om han har olika spetsar på pilarna. Personligen tycker jag att det är smidigt att ta pilarna i spetsen och ser det mer som att det var ett bra sätt att ha tillgång till en stor mängd pilar om man skulle skjuta iväg ett större antal under ett slag. På bilden ovan bärs struten vid höften/midjan, kanske med en rem över axeln. Hur praktiskt det är vet jag inte, inte än i alla fall...
Jag hade anmält mig till en pilflätningskurs, som var för några helger sedan, med intentionen att tillverka en korg eller ryggsäck men några veckor innan start växte denna idé fram och jag fick ett nytt mål med kursen...

Fortsättning följer...

Stigmäns Möte, anno 2009

Början på bågskyttesommaren är Skjut och Njut som brukar gå av stapeln sen vår eller tidig sommar. Avslutning på bågskyttesommaren är Stigmäns Möte som alltid går av stapeln första helgen i september och firar 15års jubileum denna höst. Tillställningen är liksom Skjut och Njut en opretansiös tillställning utan några prestationskrav. Man kommer dit, tar med sig det man behöver, skjuter båge, umgås och har det "gött". Eldsjälen bakom denna träff är Göran "Weiland" Landström som var med och startade träffen för 15 år sedan. Träffen har ett krav och det är att det ska vara bågar och pilar utan konstmaterial, dvs traditionella bågar. Annars drar den olika sorters människor även om en klar majoritet liksom jag själv är medeltidsnördar...

Min närvaro på träffen inskränkte sig i år från lördagkväll till söndag och tyvärr bidrog regn och lathet till att jag fotade väldigt lite. Men det hans med både nattskytte, bågskyttetävling och trevlig samvaro. Tävlingen förresten, min placering var av ytterst ringa karaktär men däremot var finalen rafflande med tre omskjutningar. Mycket spännande och båda hade varit värdiga vinnare men till slut vann Bengt med tre pilar i tavlan mot noll i sista omgången. Som vanligt var det ett spännande och välarbetat pris, i år i form av ett sett med eldstål, flinta och fnöske förpackat i en fin skinväska tillverkat av Göran.
En rolig grej under träffen var att få se Bengts 102 pounds båge irl. Bra tryck är väl att ta i underkant när pilarna passerade igenom tavlan. Jag orkade inte spänna den, men det kanske är förståeligt.

Ett stort tack till er som var där och gjorde träffen till ett trevligt minne. Tack också till Göran som anordnar denna träff. Tack för allt du fixar med inför och under träffen!

Den rafflande finalen mellan Bengt och killen, som jag i skrivande stund har tappat namnet på. (Påminn mig gärna.)

Segraren i årets tävling, och Göran.