Ljusstake

Först vill jag förtydliga: Jag har inte tillverkat denna ljusstake, tyvärr. Men jag har tänkt att den skulle vara rolig att visa någon gång. När nu Anders Lindkvist har gjort en kopia utifrån samma original och visar den på sin blogg tyckte jag att det skulle vara roligt att visa den vi har också, då båda två bygger på samma original.
Ljusstaken är en bröllopspresent jag och min fru fick då vi gifte oss 2005 av en god vän, Göran Landström, och hans familj. Det är även han som har tillverkat den. Vi har älskat den från första stund och använt den flitigt. Det är en medeltida (rese?)ljusstake och originalet är funnet i England. Det som är spännande med konstruktionen är att den har tre ljushållare och således tre funktioner: som stående, nedslagen i lämpligt föremål eller hängandes.

Originalet ser ut som på bilden till höger. Dock valde Göran en lite friare tolkning och kortade blanda annat ner sin kopia för att "få en mer samlad form, mindre spretigt". Min personliga åsikt är att han har lyckats väl. Möjligtvis kan originalet vara mer lämpat för att ha hängandes då den har en så pass lång arm.

Med ljusstaken följde en liten lapp med information om var Göran hittat originalljusstaken. Följande står på lappen: "London Museum Medievel Catalouge 1940, Anglia Publishing, ISBN: 1-897874-01-4" och "Fynd A 27533 frånWallbrook Tokenhouse Yard".

Eftersom Anders ovan var intresserad av mer information om ljusstaken hoppas jag att detta kan ge lite fler ledtrådar.

Till Göran vill jag bara återigen säga ett stort tack! Den pryder sin plats i hemmet.

Ståendes...

nedslagen...

eller hängandes.

Trappstol

För en vecka sedan avslutade jag slöjddelen i min lärarutbildning vid Linköpings Universitet. Den sista delkursen kallas allmänt för "Stolskursen" då huvuduppgiften i den är att tillverka en sittmöbel. Jag har funderat inför denna kurs sedan ett år tillbaka och har hela tiden varit inne på att tillverka en såkallad trappstol, en stol som när man fäller fram ryggstödet blir till en liten trappa. Bra att ha i köket för att nå upp till överskåpen, speciellt som vi har 260 i takhöjd och jag inte gillar när min fru balanserar med ena foten på fönsterbrädan och andra på köksbänken för att nå mjölet ovanför skafferiet.

Stolen har tagit mig 5 veckor att konstruera vilket innebär allt från skissning, modellbygge, skapa en ritning, skaffa material och sedan bygga ihop eländet. Ja, jag kallar det eländet för det är så det har kännts emellanåt. Jag har pendlat mellan hopp och förtvivlan och stundtals varit beredd att lägga ner projektet. Klockan 21.00 dagen före redovisningen hade jag oljat den för andra gången och ansåg att den fick vara klar. Men jag är förbaskat nöjd med resultatet och ångrar inte att jag valde projektet trappstol.

Det som har varit det stora problemet med stolen är alla vinklar. Min tanke har hella tiden varit att stolen ska kännas som en riktig stol och gå att använda som en riktig stol. De trappstolar jag har sett har alla varit fyrkantiga sedda uppifrån. Jag har på min trappstol valt att ha en avsmalnande form bakåt på stolen så som de flesta vanliga stolar är konstruerade. Samtidigt har jag haft diagonala vinklar för själva trappkonstruktionen. Där dessa vinklar möts har det blivit bekymmer vilket inneburit mycket grubblerier och en del felaktigheter. Lösningen låg till stor del i att jag tillverkade tre sågjiggar. Med dessa har jag kunnat såga ut exakta vinklar på bandsågen och få tighta fogar.

Stolen är tillverkad i det träslag jag just nu har snöat in på nämligen alm. Jag fick tag på möbeltorrt virke från Fågelås Trä utanför Hjo med grova/breda årsringar. Jättevackert trä där den gröna rand som ofta blir mellan kärnved och ytved syns tydligt. Tyvärr räckte inte det materialet till hela stolen så till sits och trappsteg har jag fått använda alm med finare årsringar. Min tanke var att inte använda någon metall och bland annat tillverka gångjärn av trä. Tidsbristen gjorde att jag fick lägga ner de tankarna så sitsen är fastskruvad i sargen och jag använde ett pianogångjärn av mässing. (Köp förresten inte pianogångjärn på Clas Ohlsson, de glappar och är inte bra...) Annars är alla sammanfogningar gjorde med olika slitsningar och sargtappningar vilket jag tycker är jätteroligt att göra.

Till sist mitt bomärke (och en mindre snygg skruvskalle...).

Boktips

Har fått en skrivare/scanner i "julklapp" och för att prova scannern tänkte jag dela med mig av ett boktips som borde pigga upp i vintermörkret.
"Celtic Art - The Methods of Construction" är en bok om hur man konstruerar keltiska mönster. Jag fick låna den av en vän för ett antal år sedan och det som då slog mig var hur författaren på ett tydligt sätt visar hur man bygger upp ett keltiskt mönster från grunden. De flesta böcker inom samma område ger exempel på mönster som man kan kopiera. Denna bok förklarar hur man konstruerar i princip vilket mönster som helst. Jag tror att författaren Georg Bain forskade kring just keltiska mönster. Boken kom i tryck första gången 1951.
Jag lämnade tillbaks boken och den föll i glömska (tyvärr) tills jag sprang på den i en av alla muséeshopar då jag och min fru semestrade i Skottland. Ett givet köp och jag ångrar det inte en sekund.
På baksidan står följande: "When this book first appeared it was hailed as a 'veritable grammar of ornament'. It is certainly an indispensable reference book and practical textbook for the art student and craftsman seeking simple constructional methods for laying out complex ornamental schemes."
Just för att den är så grundläggande har den som använder keltiska, eller andra typer av liknande mönster i sitt hantverkande, här enligt mig, en ovärderlig skatt...
ISBN: 0-09-476900-1 (paperback)
ISBN: 0-85335-196-1 (hardback)

(Till höger ett exempel på en av bokens alla "plates")

Bronsgjutning del 2

Nu var det ett tag sedan jag uppdaterade min blogg. Sjukdom och mycket att göra i skolan har satt stopp men nu gör jag ett försök att avsluta bronsgjutningen.

Resultatet av mina försök ses på bilden till vänster, 7 spännen och en brännstämpel med mitt bomärke. Totalt har jag nog gjort en sisådär 40+ försök så misslyckandena har varit många men lärorika.

Gjutningarna har jag gjort i formar/gjutflaskor med packad gjutsand i. Jag tänker inte gå in närmare på exakt hur man går tillväga men formen består av två halvor där hälften av det som ska gjutas hamnar i ena halvan och hälften i andra. Se bilderna så tror jag det blir lite tydligare.

Jag har blandat det mesta av bronset själv och försökt att ha ca 10% tenn och resten koppar. Detta är vår moderna definition av brons. Vad jag har förstått har brons historiskt sett bestått av lite olika blandningar. Bl.a har en del brons innehållit bly. Smälttemperaturen för brons ligger vid ca. 950 grader emedan temperaturen för koppar är uppemot 1060 grader. Det är alltså ganska varma grejer man jobbar med... Jag råkade tappa en degel med smält brons i golvet. Det skvätter små glödande kulor åt alla håll och jag är oerhört tacksam att jag klarade mig utan några brännskador, men så fick jag hoppa högt också...

Så här ser formens två halvor ut med ingöt och luftkanaler. Formen är tillverkad av trä, i det här fallet ask men jag tillverkade mina av furu. I övrekant av den vänstra halvan skymtar originalet, ett bomärke som en kursare till mig skulle gjuta.

1000 grader är ganska varmt... Smältdegeln är såpass varm att den glöder. I detta läget är det bra att vara två annars kan man lätt tappa den (beprövad erfarenhet). Intressant är att deglen, som är av något keramiskt material, blir tåligare när den blir varm. Den jag tappade i golvet gick inte sönder vilket den antagligen hade gjort om den varit kall.

...och så i med det i formen. Viktigt att tänka på med all gjutning är att det inte får finnas någon fukt i formen. Finns det fukt i kan formen explodera. Använd alltid skyddsglasögon!

Här är en gjutform jag gjort med två lyckade gjutningar och en misslyckad. Dessutom ett spänne från en annan form. Ingötet till denna form sitter på baksidan.

Bronsgjutning del 1

På min slöjdlärarutbildning har jag fått prova på att gjuta i brons. Jag har sett fram emot att få tillverka olika bältes- remspännen då dessa var så dyra att köpa från Handelsgillets(R.I.P.) hemsida, samt att få göra spännen helt efter eget önskemål. Inför gjutningen har jag tillverkat tre original varav två ses på bilden. De är tillverkade i älghorn och bokträ. Horn tycker jag är det allra bästa materialet då det är hårt och hållbart. Formerna på spännena har jag fått fram med borr, lövsåg(maskinell) och filar.
Det stora spännet är tänkt att höra samman med den runda svepväskan som jag tillverkat tidigare. Totalt tre stycken kommer att behövas till väskan.
Måtten på det stora spännet är 56mm långt och 26mm brett, öppningarna är 18mm. Det lilla är endast 25mm långt, 17mm brett och öppningen är 11mm.
Jag återkommer om gjutningen och resultaten...

Pilmakarträff

I helgen var jag på en pilmakarträff utanför Jönköping. En liten träff med potential att kunna bli ett återkommande arrangemang. Vi var sju glada bågentusiaster, nybörjare som veteraner, med eller utan medeltidsintresse som vigde lördagen till att tillverka pilar, fika, utbyta erfarenheter och givetvis bågskytte. Den gemensamma nämnaren är intresset för träbågar och träpilar. Inget glasfiber här inte, även om en del använder det materialet i andra bågrelaterade projekt.
Det bästa med en sådan här träff är möjligheten att få byta tankar och erfarenheter med varandra. Bland annat fick vi se en jig för att tappera(stavning?) pilskaft på ett smidigt sätt. Dessutom får man alltid lite intressant historia till livs när Göran "Weiland" Landström deltar. Men framförallt är det ett socialt forum som peppar och inspirerar till att hålla på med bågar och pilar.
Det jag lyckades åstadkomma under dagen var en pil... Ja, jag vet hur patetiskt det låter. Till mitt försvar kan jag säga att den är byggd från grunden vilket bl.a. innebär att jag har gjort skaftet ur ett fyrkantigt stycke och inte använt ett färdigt pilskaft. På denna pil har jag provat att sätta fjädrarna rakt så som pilarna från Mary Rose (ett engelskt 1500-tals vrak vars last bl.a. bestod av långbågar och pilar) var fjädrade vilket visade sig fungera utmärkt. Det roligaste dock är att pilen är gjord utav samma träd som min båge, en 40 pounds d-formad båge av ask. Tyvärr är pilen aningen för tung för mina 40 pound så det är väl dags att börja bygga en ny båge nu.
Tack till Samuel Almqvist som höll i arrangemanget, tack till Andreas som upplät sin ladugård till oss och tack till alla er andra som var där och gjorde så att vi fick en rolig dag ihop. Det enda jag saknade och önskar till nästa år är en bättre isolerad lokal att vara i... :-)

Resultatet

Uppdateringen av bloggen tog lite längre tid än vad jag tänkt mig. Det är svårt att hinna med veckopendling, skola, familj, jobb och blogg. Därav har denna sida fått stryka lite på foten. Jag har i alla fall avslutat halva kursen i experimentellt arbete (den forsätter i slutet av november) och redovisade mina väskor för några veckor sedan. Hade hoppats att jag skulle hinna med många fler variationer av väskor men mitt pill med detaljer och noggrannhet gjorde att jag slutligen redovisade två tänkta axelväskor och en halvfärdig ryggsäck (som inte kommer att visas i detta inlägg).

Jag oljade axelväskorna med en halvolja, det vill säga med 50% koktlinolja och 50% terpentin. Snabbt och bra reultat inför redovisningen. Det märkliga med almen var att jag upplevde att den mörknade ännu mer efter ett par dagar från det jag lade på oljan. Jag är tacksam för det för de blev mycket snyggare men jag var inte beredd på det.

Väska #1
Utav alm och tanken var att den skulle fungera som någon form av svamp- eller bärväska. Min fru tyckte dock att den skulle kunna användas som garnväska om man gjorde några hål i den där det går att dra ut garntrådarna. Det tål att tänka på...
En del saknas på väskan och det är bärremmen. Den är på gång men jag har planerat att gjuta egna bronsspännen till den så jag har skjutit det lite på framtiden. Det kommer att bli två bärremmar som går runt väskan och på så sätt kommer belastningen bli på just remmarna och inte på själva väskan.

Detaljerna

Gångjärnet är utsågat i ett stycke och har en 3mm's stålaxel. Jag ville att ådringen i träet skulle gå oavbrutet genom gångjärnet. Nackdelen med detta är att det gärna blir lite glapp om man bara använder ett gångjärn eftersom att det försvinner lite material när man sågar ut "tapparna". Dessutom kan den som tittar extra noga se att gångjärnets två delar inte sitter ihop ordentligt. Detta beror på en liten miss i mina beräkningar. Jag orkade inte göra om hela gångjärnet eftersom att det var en del pyssel med att få rätt radie på det så att det sitter tight och snyggt mot väskan. Jag kommer inte att göra om misstaget...

Låset på väskan är ett enkelt vridlås. En simpel konstruktion med en liten sköldformad bit som låser på insidan bakom kanten. Jag tror att luckan vill återfå sin forna raket vilket gör att den sköldformade biten hamnar i spänn och på så sätt gör att låset inte vrider sig och luckan far upp.

Remhållarna är det jag är mest nöjd med på hela väskan. Fråga mig inte varför men när jag tittar på den nu i efterhand så är det dem mina ögon dras till. Deras funktion är att hålla remmarna på plats. Utformningen på dem är simpel men funktionell. De är fastsatta med dold centrumtapp och vanligt vitlim (till en och annan hemslöjdares fasa...). Det är faktiskt inget märkvärdigt med dem överhuvudtaget. Jag bara gillar dem...

Väska #2

Denna väska var tänkt att bli en axelväska och är också tillverkad utav alm. Luckan skulle sitta på sidan och inte i själva svepet som på väskan ovan, för att enkelt komma åt innehållet.

Axelremmar saknas även på denna väska men här handlar det om att jag hittade ett annat användningsområde för den som väggskåp i hallen. Får se om den blir hängandes där annars sätter jag dit axelremmar och kanske har den när jag går till skolan... :)

Profilen på väskan är sned, det vill säga att den är bredare nertill än upptill. Detta för att sakerna man lägger naturligt ska samlas i botten av väskan. Jag gjorde ett bredare svep som jag sedan sågade itu snett. Svepändan är okomplicerad, jag gjorde den helt enkelt rak. Svepändan blir stilren och tar inte uppmärksamheten från de andra detaljerna på väskan. Sömmen är en kjedjesöm av granrot.

Gångjärnen på denna väska var en liten utmaning. Hade jag haft Likadana gångjärn som till väska #1 hade luckan stått rakt ut och risken att knäcka gångjärnen hade varit överhängande. På denna väska behövde locket fällas så att det hamnar längs med sidan. Detta löste jag genom att prova att höja centrumaxeln på gångjärnet så att det hamnade i linje med gångjärnets tjocklek. Svårt att förklara men jag tror att bilderna förklarar det. Även dessa gångjärn är utsågade ur ett stycke för att behålla ådringen.

Ett snäpplås håller locket stängt. Här var det svårt att veta hur tunnt låset måste vara. Är det för tjockt går det inte att använda eller så risker jag att infästningen går sönder, är det för tunnt går låset sönder. Under arbetet kom jag ihåg att en vän berättade om att man på något ställe hade tänkt att såga ner gamla ihåliga ekar för att dessa inte skulle blåsa sönder om det blev storm. Dock visade det sig att de ekar som bäst stod emot storm var de som var just ihåliga. De yngre knäcktes lättare. Slutsatsen är att tack vare ihåligheten har trädet möjlighet att flexa lite när det blåser kraftigt (jämför med ett sugrör och en penna...). Således holkade jag ur låset på undersidan vilket innebär att låset i ytterkant är tjockare än i mitten. Vet inte om det egentligen har någon stor betydelse. Det fungerar i alla fall och det låter bra att lägga till historien om ekarna...