tisdagen den 11:e maj 2010

En knapphändig konst

Ja, jag vet att det tenderar att dyka upp ”så här syr du dina knappar och knapphål” på bloggar som administreras av medeltidsnördar. Här kommer mitt bidrag till denna samling av snart uttömt ämne. Hoppas att det bringar glädje och klarhet i någon stackares arma sömnadsliv…

Jag börjar alltid med knapparna och det är bra att tillverkar ett par i olika storlekar för att se hur de passar till plagget. I detta fall kom ett värmeljus att bli en alldeles utmärkt mall att använda eftersom värmeljushållaren visade sig ge för stora knappar. Rita av formen på tyget som ska användas och klipp det sedan någorlunda runt. 8-kantigt duger, det är inte så noga.

Jag använder dubbel lintråd (för att ha lite extra styrka när jag senare drar ihop knappen) som jag vaxar och knyter ihop ändarna på efter att jag trätt nålen. Sy utefter markeringen runt knappen och avsluta med att trä nålen mellan trådarna under knuten. Ha en ordentligt lång tråd då du senare även använder den till att sy fast knappen på plagget.
Dra sedan i tråden så att det blir en liten påse av tyget. I det här läget brukar jag inte dra så hårt utan att det går att platta till knappen lite inför nästa moment där jag syr runt påsens/knappens ytterkant, fast denna gång syr jag i de veck som bildades i tyget då jag drog ihop tråden.
När detta är gjort är det bara att dra ihop knappen och se till att trycka ner de klippta kanterna så att de hamnar inuti knappen och avsluta med ett par stygn på det som blir knappens baksida. Här använder jag mer kraft för att få en hård knapp men inte så mycket att jag drar av tråden (vilket händer ibland). Taada, knappen är klar!
Testa nu storleken till de hål som knappen ska passa i genom att göra en slits i ett tyg. Tryck igenom knappen. Det ska inte vara för stort men ändå gå lätt igenom.
Lägg ut knapparna på plagget och hitta ett avstånd mellan knapparna som ser bra ut. Jag har läst lite riktlinjer om avståndet någonstans men förlitar mig hellre på ögonmåttet i detta skede. Därefter är det bara att rita upp var hålen ska sitta på plagget samt hur långa/breda de ska vara. (Vid nått tillfälle har jag använt bredden på en tumstock som mått för att få lika stora/breda hål.)
Sy nu ut konturerna för knapphålen. Jag använder en lång tråd och när jag avslutat ett hål syr jag under tyget och fortsätter med nästa så slipper jag fästa tråden varje gång. Jag syr två stygn i kanten, därefter några stygn över till andra kanten, två stygn igen och sedan några stygn tillbaka utmed den sista sidan. Därefter är det dags att sy knapphålen och det görs med ett stygn som jag kallar langettstygn men som kallas för knapphållsstygn i viss litteratur. Korrekt benämning lämnar jag åt någon annan att avgöra. Titta på bilden så tror jag att det klarnar i alla fall. Sy på båda sidor av det tänkta hålet, nära mitten men lämna ändå en liten yta så att det går att skära upp hålet när du är klar. Öppna hålet när du har sytt färdig på båda sidor. Jag öppnar hålet med hjälp av en lite vass sax och om jag har dubbelt tyg (yttertyg och foder) gör jag det från båda hållen för att inte riskera att klippa av tråden. Ett tips är att alltid göra ett provhål i ett skräptyg om det är första gången så slipper du att göra alla fel på det plagg du senare ska bära (beprövad erfarenhet…).

Till sist är det dags att sy fast knapparna och den delen glömde jag att fota, sorry. Men det är å andra sidan inte det svåraste. Utgå från hålen du gjort genom att lägga sidan med knapphålen mot sidan där knapparna ska sitta. (Här är det ju en liten skillnad mot moderna plagg genom att du syr fast knapparna i kanten på tyget och inte en bit in.) Markera därefter var knapparna ska sitta och sy fast dem. Alternativt börjar du med en knapp och när den väl är på plats knäpp fast den och markera nästa osv. Sy fast knappen med tråden som blev över sedan tidigare genom att sy igenom kanten och sedan igenom knappen några gånger. Dra inte åt helt utan lämna lite avstånd så att knappen kommer ut från kanten. Surra därefter tråden runt stygnen och avsluta genom att sy igenom surrningen och därefter med ett par dubbla halvslag. Klart! This is the way I do it...
Var är plagget som knapparna ska sitta på undrar någon kanske nu. Ja, det kommer i ett kommande inlägg, om några dagar. Det ska bara fotas...

onsdagen den 10:e februari 2010

1400-tals skor

Har i samband med medeltidsarrangemang knatat runt i mina maskinsydda stövlar i ganska många år nu och länge tänkt att sy ett par skor för hand. Så visade det sig att Studiefrämjandet i Jönköping drog en kurs i skosömnad en helg och då passade jag på att anmäla mig till den.
Nu bar det sig inte bättre än att sonen blev sjuk och frun skulle jobba så av de ca 20 timmar som kursen pågick kunde jag delta 8 timmar. Skorna blev liggandes men härom veckan blevde klara.
Modellen till skorna är hämtad från Skoboken av Stefan Eriksson och som i sin tur baseras på ett av fynden från Helgeandsholmen i Stockholm och ska vara tidigt 1400-tal. Jag har tänkt att ha dem till min nya Companie of Saint Sebastian-dräkt som sakta växer fram och som ska vara inspirerad av fynd från 1400-talets senare hälft. En viss konflikt infinner sig här för den rättroende medeltidsnörden men jag är beredd att kompromissa med detta tills vidare.

Skorna är vändsydda vilket innebär att man syr dem ut och in och sedan blöter dem och vränger dem rätt. Detta görs för att sömmen som man syr fast ovanlädret i sulan med ska hamna inåt och inte nötas sönder. Sulan förresten är av 4,5 mm tjockt läder. Jag trodde inte att det fanns så tjock läder men nu är jag övertygad. Dessutom är jag tacksam att jag har hyfsat stora fötter då det gick smidigt att vända dem (vilket tydligen brukar kunna vara en svettig process). När man syr fast ovanlädret i sulan syr man fast en läderremsa, en så kallad bes, som har funktionen att hjälpa till att täta sömmen.

Sömnaden av skorna när jag har haft ett såpass bra mönster har gått mycket smidigt. Det är mest bara enformigt att sy och tungt att sy fast sulan. Sömmen sys med två nålar och två trådar, en skomakarsöm. Sedan så har jag upptäckt hur viktigt det är att dra åt stygnen hela tiden när jag syr fast sulan. Man får dra ordentligt. Den första skon av de två drogs inte tillräckligt vilket innebär att jag ser ljuset genom sömmen om jag håller den mot en lampa. Den är inte tät och det medför att detta kommer att bli ett par "fintväderskor"...

tisdagen den 24:e november 2009

Rekonstruktion av pilförvaring del 3 - sömnad

Den har legat färdig i snart två månader så det är väl på tiden att jag visar slutresultatet. Har lite svårt att fatta mig kort när jag ska skriva något men ska göra ett försök nu. Fråga om det är något jag missat och du undrar.
Korgen ligger nu i en påse som är sydd i ett hampatyg jag köpte från Medeltidsmode i somras. Påsen är ihopsydd som en kon med en segelmakarsöm på insidan och sedan har jag vikt in sömnsmånen på utsidan och sytt fast den med en raksöm (har inte bra koll på sömmar men detta är vad jag lekmannamässigt skulle kalla dem). Därefter har jag helt enkelt bara tryckt ner korgen så långt det går och markerat var kanalerna för dragskon i båda ändarna ska vara, klippt bort överskottstyg och sytt kanalerna med efterstygn.
I den smala ändan har jag sparat ganska mycket tyg för att det ska täcka pilspetsarna ordentligt även om jag har pilar som är lite längre än mina standardmått. I ändan med den stora öppningen har jag gort dragskon tight vilket resulterar i att när jag drar igen den så trycks korgen ner i tygkonen och håller på så sätt tyget spänt. Detta fungerar bra men de bilder jag har haft som utångspunkt visar bara på en platt yta i änden med den stora öppningen och om jag gör en ny kommer jag i sådana fall att göra ett tyglock i denna ända då jag nu tyvärr får ett hål där (även om det är tight) pilarna kan riskera att åka ut. Dessutom kan vatten och smuts komma in den vägen och det är ju en del av tanken att man ska slippa med denna typ av förvaring... Dessutom kan det vara smart att ha en skinnpåse att trä över spetsarna om jag inte vill att de ska sticka hål på tyget. I slutresutatet fick jag korta korgen med knappt 10cm i den smala änden för att pilspetsarna ska titta upp över kanten.
Jag ämnar impregnera tyget men har valt att vänta med det då jag ska försöka knåpa ihop ett fordral till min båge och impregnera det på samma gång. Återkommer om detta. Dessutom ska det nog på en axelrem av något slag.
Så, hur många pilar får det plats i denna strut? Vi provade att trycka i så många det gick och fick ner 60 stycken. Begränsningen ligger i den smala ändan. Hade den varit vidare skulle ca 100 pilar få plats.


Jag behöver fler pilar!



Inget stort hål men gör jag en till får det bli med lock istället.

Ihopsnörad i den smala änden. Överskottstyget gör att jag kan ha längre pilar än mitt standardmått.

söndagen den 20:e september 2009

Rekonstruktion av pilförvaring del 2 - Pilflätningskurs

Mamma har en korg som är flätad av vidjor, kanske pil. Den har hängt med ut i svampskogen enda sedan jag var liten och har slitits med åren så att det nu är ett hål i botten på den. Hon använder den fortfarande. Med en tidning i botten duger den gott till svampplockning. Denna korg har varit en del av min barndom och bilden av den passerade genom mitt huvud när jag läste om att Studiefrämjandet skulle hålla en kurs i pilflätning i Jönköping.
Pilflätningskursen jag deltog i var en trevlig tillställning och hölls av Caroline Johansson på Söragårds Växter & Djur som kan fläta det mesta från fågelbord och korgar till lövkojor och staket. Jag var oerhört tacksam att jag redan innan hade lagt ner ryggsäcksidén då man som nybörjare inte hinner så mycket på en dag. Mitt mål med kursen var alltså att fläta en stomme till min pilförvaring.Resultatet ses i bilden ovan. Struten/korgen är ca 80cm hög och det är nästan 10cm för mycket. Pilarna sticker precis upp. Ska eventuellt försöka korta den vid tillfälle. Tyvärr är torr pil inte villig att böjas i närheten lika hårt som fuktig så jag vet inte hur jag ska lösa det, än.

Korgen har 24 ståndare som jag har flätat runt med början vid den stora öppningen. Efter förstärkningen på mitten har jag klippt bort hälften av ståndarna för att det skulle bli smidigare att fläta och för att de inte behövs. Jag tror faktiskt att det skulle ha kunnat räckt med 12-18 ståndare totalt då tyget senare hjälper till att hålla ihop konstruktionen.
Flättekniken kallas för "kimmning" vilket innebär att man flätar med 3 vidjor. Man börjar med den bakersta och flätar framför två ståndare, bakom den tredje och ut. Sedan gör man samma sak med den vidjan som är bakerst osv. tills vidjorna nästan tagit slut. Då skarvar man på nya (alltid tunn mot tunn ända och tjock mot tjock ända) och fortsätter till önskad höjd/bredd. Det är viktigt att man hela tiden "knycker", gör en brottanvisning på, vidjan där den ska böjas runt ståndaren. Hamnar knycken fel finns risken att ståndaren förskjuts lite och då måste man korrigera det på senare flätningar. Dessutom jobbar man med två sådana här flätningar samtidigt för att det ska bli jämnt på höjden.

Så här efteråt tror jag att förstärkningen på mitten av korgen var överflödig. När den kläs med tyg kommer den inte att behövas. Det är ändå inte tanken att den ska sittas på... Dessutom stör den utseendet lite när tyget kommer på men mer om det i kommande inlägg...

Tack för en trevlig dag till er som var med på kursen och framförallt till Caroline för din inspiration och kunskap!

En bild på korgen innan sluttrimning.




Robins pilförvaring sedd inifrån. Samma tankar om konstruktion fast han har bundit ihop vidjorna och saknar en förstärkning som jag har i form av min breda flätning. Fungerar dock mycket bra ändå. Tyget har han impregnerat med linolja och bivax (vet inte om det var gjort då bilden togs). (Foto: Robin Ericson)

onsdagen den 16:e september 2009

Rekonstruktion av pilförvaring del 1

Robin of Redesdale har återigen inspirerat mig. Senast var det hans kläder som satte fart på kreativiteten och nu är det hans pilförvaring...

I ett par illustrationer från Schilling Chronicles (sent 1400-tal) syns ibland en form av pilförvaring som ser ut som en strut där den ena änden är stängd och har ett platt avslut(se de båda bågskyttarna på bilden), ur strutens smala ända sticker pilspetsarna ut (vilket syns på den andra bilden som jag inte har kunnat lägga upp). Andra bilder på liknande koger har ibland ett ihopsnörat avslut. På illustrationerna kan man ana ett "skellet" i struten vilket får mig att tänka på ett tyg som är spännt runt någon form av konstruktion som skulle kunna vara av flätade vidjor (liksom Robins rekonstruktion).

En anledning till att man hade denna form av förvaring tros ha varit för att skydda fjädrarna från regn och väta. Någon har nämnt att denna form av förvaring enbart skulle kunna ha haft en transportfunktion men den (och liknande koger/pilpåsar) förekommer i bilder som illustrerar slag vilket får mig att tro att den även användes under slag. Konstruktionen gör att det går bra att ställa struten, med den stora änden neråt på backen med spetsarna som sticker upp ur den andra, lätt synliga och åtkomliga. Enligt en del kan skytten på detta vis tydligt se vilken spets han ska välja om han har olika spetsar på pilarna. Personligen tycker jag att det är smidigt att ta pilarna i spetsen och ser det mer som att det var ett bra sätt att ha tillgång till en stor mängd pilar om man skulle skjuta iväg ett större antal under ett slag. På bilden ovan bärs struten vid höften/midjan, kanske med en rem över axeln. Hur praktiskt det är vet jag inte, inte än i alla fall...
Jag hade anmält mig till en pilflätningskurs, som var för några helger sedan, med intentionen att tillverka en korg eller ryggsäck men några veckor innan start växte denna idé fram och jag fick ett nytt mål med kursen...

Fortsättning följer...

tisdagen den 8:e september 2009

Stigmäns Möte, anno 2009

Början på bågskyttesommaren är Skjut och Njut som brukar gå av stapeln sen vår eller tidig sommar. Avslutning på bågskyttesommaren är Stigmäns Möte som alltid går av stapeln första helgen i september och firar 15års jubileum denna höst. Tillställningen är liksom Skjut och Njut en opretansiös tillställning utan några prestationskrav. Man kommer dit, tar med sig det man behöver, skjuter båge, umgås och har det "gött". Eldsjälen bakom denna träff är Göran "Weiland" Landström som var med och startade träffen för 15 år sedan. Träffen har ett krav och det är att det ska vara bågar och pilar utan konstmaterial, dvs traditionella bågar. Annars drar den olika sorters människor även om en klar majoritet liksom jag själv är medeltidsnördar...

Min närvaro på träffen inskränkte sig i år från lördagkväll till söndag och tyvärr bidrog regn och lathet till att jag fotade väldigt lite. Men det hans med både nattskytte, bågskyttetävling och trevlig samvaro. Tävlingen förresten, min placering var av ytterst ringa karaktär men däremot var finalen rafflande med tre omskjutningar. Mycket spännande och båda hade varit värdiga vinnare men till slut vann Bengt med tre pilar i tavlan mot noll i sista omgången. Som vanligt var det ett spännande och välarbetat pris, i år i form av ett sett med eldstål, flinta och fnöske förpackat i en fin skinväska tillverkat av Göran.
En rolig grej under träffen var att få se Bengts 102 pounds båge irl. Bra tryck är väl att ta i underkant när pilarna passerade igenom tavlan. Jag orkade inte spänna den, men det kanske är förståeligt.

Ett stort tack till er som var där och gjorde träffen till ett trevligt minne. Tack också till Göran som anordnar denna träff. Tack för allt du fixar med inför och under träffen!



Den rafflande finalen mellan Bengt och killen, som jag i skrivande stund har tappat namnet på. (Påminn mig gärna.)

Segraren i årets tävling, och Göran.

onsdagen den 5:e augusti 2009

Förlovningspresent

Sommar, semester och extremt lite hantverkande. Men så förlovade sig min bror och det vill man ju uppmärksamma med en lite speciell present.
Jag svepte ett gäng med fanér för några veckor sedan och det var ju väl tajmat. Så med en liten blåslampa i baken tog jag ett svep av alm då jag även hade material till bottnen i alm och tillverkade ett litet kakfat i helgen. Både brorsan och hans fästmö uppskattar fika med en god kaka så presenten blev perfekt helt enkelt. Och så är det kul att ge bort något unikt som ingen annan har.
Som sagt var är fatet tillverkat i alm och sytt med kjedjestygn av granrot. Jag tycker det är roligt att undvika lim men för att få ihop det tight utan att något bakljus syns i den skurna dekoren valde jag att limma ihop svepet först. Bottnen är dock bara fastsatt med björknaror. Handtag och dekor är påritade på frihand (inte likt mig och inte optimalt) och sedan utskurna med kniv då jag fortfarande, trots mitt blivande yrke som slöjdlärare, inte förfogar över en kontursåg. Det går med bara kniv men man måste vara noga med att ha koll på fiberriktningen hela tiden annars fläker det lätt ur eller så blir en rundning kantig (vilket syns på handtaget).
Tyvärr i min iver hade jag inte koll på centreringen av svepändan och den hamnade ordentligt åt sidan. Jag tycker ibland att det kan vara trevligt med assymetri men detta är på gränsen. Sedan är det som alltid jag som stör mig mest och ingen annan ser mina misstag...
Ialla fall... Ett stort Grattis Mikael och Ida! Vi uppskattar er både jättemycket.