Bronsgjutning del 2

Nu var det ett tag sedan jag uppdaterade min blogg. Sjukdom och mycket att göra i skolan har satt stopp men nu gör jag ett försök att avsluta bronsgjutningen.

Resultatet av mina försök ses på bilden till vänster, 7 spännen och en brännstämpel med mitt bomärke. Totalt har jag nog gjort en sisådär 40+ försök så misslyckandena har varit många men lärorika.

Gjutningarna har jag gjort i formar/gjutflaskor med packad gjutsand i. Jag tänker inte gå in närmare på exakt hur man går tillväga men formen består av två halvor där hälften av det som ska gjutas hamnar i ena halvan och hälften i andra. Se bilderna så tror jag det blir lite tydligare.

Jag har blandat det mesta av bronset själv och försökt att ha ca 10% tenn och resten koppar. Detta är vår moderna definition av brons. Vad jag har förstått har brons historiskt sett bestått av lite olika blandningar. Bl.a har en del brons innehållit bly. Smälttemperaturen för brons ligger vid ca. 950 grader emedan temperaturen för koppar är uppemot 1060 grader. Det är alltså ganska varma grejer man jobbar med... Jag råkade tappa en degel med smält brons i golvet. Det skvätter små glödande kulor åt alla håll och jag är oerhört tacksam att jag klarade mig utan några brännskador, men så fick jag hoppa högt också...

Så här ser formens två halvor ut med ingöt och luftkanaler. Formen är tillverkad av trä, i det här fallet ask men jag tillverkade mina av furu. I övrekant av den vänstra halvan skymtar originalet, ett bomärke som en kursare till mig skulle gjuta.

1000 grader är ganska varmt... Smältdegeln är såpass varm att den glöder. I detta läget är det bra att vara två annars kan man lätt tappa den (beprövad erfarenhet). Intressant är att deglen, som är av något keramiskt material, blir tåligare när den blir varm. Den jag tappade i golvet gick inte sönder vilket den antagligen hade gjort om den varit kall.

...och så i med det i formen. Viktigt att tänka på med all gjutning är att det inte får finnas någon fukt i formen. Finns det fukt i kan formen explodera. Använd alltid skyddsglasögon!

Här är en gjutform jag gjort med två lyckade gjutningar och en misslyckad. Dessutom ett spänne från en annan form. Ingötet till denna form sitter på baksidan.

Bronsgjutning del 1

På min slöjdlärarutbildning har jag fått prova på att gjuta i brons. Jag har sett fram emot att få tillverka olika bältes- remspännen då dessa var så dyra att köpa från Handelsgillets(R.I.P.) hemsida, samt att få göra spännen helt efter eget önskemål. Inför gjutningen har jag tillverkat tre original varav två ses på bilden. De är tillverkade i älghorn och bokträ. Horn tycker jag är det allra bästa materialet då det är hårt och hållbart. Formerna på spännena har jag fått fram med borr, lövsåg(maskinell) och filar.
Det stora spännet är tänkt att höra samman med den runda svepväskan som jag tillverkat tidigare. Totalt tre stycken kommer att behövas till väskan.
Måtten på det stora spännet är 56mm långt och 26mm brett, öppningarna är 18mm. Det lilla är endast 25mm långt, 17mm brett och öppningen är 11mm.
Jag återkommer om gjutningen och resultaten...

Pilmakarträff

I helgen var jag på en pilmakarträff utanför Jönköping. En liten träff med potential att kunna bli ett återkommande arrangemang. Vi var sju glada bågentusiaster, nybörjare som veteraner, med eller utan medeltidsintresse som vigde lördagen till att tillverka pilar, fika, utbyta erfarenheter och givetvis bågskytte. Den gemensamma nämnaren är intresset för träbågar och träpilar. Inget glasfiber här inte, även om en del använder det materialet i andra bågrelaterade projekt.
Det bästa med en sådan här träff är möjligheten att få byta tankar och erfarenheter med varandra. Bland annat fick vi se en jig för att tappera(stavning?) pilskaft på ett smidigt sätt. Dessutom får man alltid lite intressant historia till livs när Göran "Weiland" Landström deltar. Men framförallt är det ett socialt forum som peppar och inspirerar till att hålla på med bågar och pilar.
Det jag lyckades åstadkomma under dagen var en pil... Ja, jag vet hur patetiskt det låter. Till mitt försvar kan jag säga att den är byggd från grunden vilket bl.a. innebär att jag har gjort skaftet ur ett fyrkantigt stycke och inte använt ett färdigt pilskaft. På denna pil har jag provat att sätta fjädrarna rakt så som pilarna från Mary Rose (ett engelskt 1500-tals vrak vars last bl.a. bestod av långbågar och pilar) var fjädrade vilket visade sig fungera utmärkt. Det roligaste dock är att pilen är gjord utav samma träd som min båge, en 40 pounds d-formad båge av ask. Tyvärr är pilen aningen för tung för mina 40 pound så det är väl dags att börja bygga en ny båge nu.
Tack till Samuel Almqvist som höll i arrangemanget, tack till Andreas som upplät sin ladugård till oss och tack till alla er andra som var där och gjorde så att vi fick en rolig dag ihop. Det enda jag saknade och önskar till nästa år är en bättre isolerad lokal att vara i... :-)

Resultatet

Uppdateringen av bloggen tog lite längre tid än vad jag tänkt mig. Det är svårt att hinna med veckopendling, skola, familj, jobb och blogg. Därav har denna sida fått stryka lite på foten. Jag har i alla fall avslutat halva kursen i experimentellt arbete (den forsätter i slutet av november) och redovisade mina väskor för några veckor sedan. Hade hoppats att jag skulle hinna med många fler variationer av väskor men mitt pill med detaljer och noggrannhet gjorde att jag slutligen redovisade två tänkta axelväskor och en halvfärdig ryggsäck (som inte kommer att visas i detta inlägg).

Jag oljade axelväskorna med en halvolja, det vill säga med 50% koktlinolja och 50% terpentin. Snabbt och bra reultat inför redovisningen. Det märkliga med almen var att jag upplevde att den mörknade ännu mer efter ett par dagar från det jag lade på oljan. Jag är tacksam för det för de blev mycket snyggare men jag var inte beredd på det.

Väska #1
Utav alm och tanken var att den skulle fungera som någon form av svamp- eller bärväska. Min fru tyckte dock att den skulle kunna användas som garnväska om man gjorde några hål i den där det går att dra ut garntrådarna. Det tål att tänka på...
En del saknas på väskan och det är bärremmen. Den är på gång men jag har planerat att gjuta egna bronsspännen till den så jag har skjutit det lite på framtiden. Det kommer att bli två bärremmar som går runt väskan och på så sätt kommer belastningen bli på just remmarna och inte på själva väskan.

Detaljerna

Gångjärnet är utsågat i ett stycke och har en 3mm's stålaxel. Jag ville att ådringen i träet skulle gå oavbrutet genom gångjärnet. Nackdelen med detta är att det gärna blir lite glapp om man bara använder ett gångjärn eftersom att det försvinner lite material när man sågar ut "tapparna". Dessutom kan den som tittar extra noga se att gångjärnets två delar inte sitter ihop ordentligt. Detta beror på en liten miss i mina beräkningar. Jag orkade inte göra om hela gångjärnet eftersom att det var en del pyssel med att få rätt radie på det så att det sitter tight och snyggt mot väskan. Jag kommer inte att göra om misstaget...

Låset på väskan är ett enkelt vridlås. En simpel konstruktion med en liten sköldformad bit som låser på insidan bakom kanten. Jag tror att luckan vill återfå sin forna raket vilket gör att den sköldformade biten hamnar i spänn och på så sätt gör att låset inte vrider sig och luckan far upp.

Remhållarna är det jag är mest nöjd med på hela väskan. Fråga mig inte varför men när jag tittar på den nu i efterhand så är det dem mina ögon dras till. Deras funktion är att hålla remmarna på plats. Utformningen på dem är simpel men funktionell. De är fastsatta med dold centrumtapp och vanligt vitlim (till en och annan hemslöjdares fasa...). Det är faktiskt inget märkvärdigt med dem överhuvudtaget. Jag bara gillar dem...

Väska #2

Denna väska var tänkt att bli en axelväska och är också tillverkad utav alm. Luckan skulle sitta på sidan och inte i själva svepet som på väskan ovan, för att enkelt komma åt innehållet.

Axelremmar saknas även på denna väska men här handlar det om att jag hittade ett annat användningsområde för den som väggskåp i hallen. Får se om den blir hängandes där annars sätter jag dit axelremmar och kanske har den när jag går till skolan... :)

Profilen på väskan är sned, det vill säga att den är bredare nertill än upptill. Detta för att sakerna man lägger naturligt ska samlas i botten av väskan. Jag gjorde ett bredare svep som jag sedan sågade itu snett. Svepändan är okomplicerad, jag gjorde den helt enkelt rak. Svepändan blir stilren och tar inte uppmärksamheten från de andra detaljerna på väskan. Sömmen är en kjedjesöm av granrot.

Gångjärnen på denna väska var en liten utmaning. Hade jag haft Likadana gångjärn som till väska #1 hade luckan stått rakt ut och risken att knäcka gångjärnen hade varit överhängande. På denna väska behövde locket fällas så att det hamnar längs med sidan. Detta löste jag genom att prova att höja centrumaxeln på gångjärnet så att det hamnade i linje med gångjärnets tjocklek. Svårt att förklara men jag tror att bilderna förklarar det. Även dessa gångjärn är utsågade ur ett stycke för att behålla ådringen.

Ett snäpplås håller locket stängt. Här var det svårt att veta hur tunnt låset måste vara. Är det för tjockt går det inte att använda eller så risker jag att infästningen går sönder, är det för tunnt går låset sönder. Under arbetet kom jag ihåg att en vän berättade om att man på något ställe hade tänkt att såga ner gamla ihåliga ekar för att dessa inte skulle blåsa sönder om det blev storm. Dock visade det sig att de ekar som bäst stod emot storm var de som var just ihåliga. De yngre knäcktes lättare. Slutsatsen är att tack vare ihåligheten har trädet möjlighet att flexa lite när det blåser kraftigt (jämför med ett sugrör och en penna...). Således holkade jag ur låset på undersidan vilket innebär att låset i ytterkant är tjockare än i mitten. Vet inte om det egentligen har någon stor betydelse. Det fungerar i alla fall och det låter bra att lägga till historien om ekarna...

Väskor på gång

I kursen ”Experimentellt arbete” som jag läser just nu har dessa två svepväskor precis blivit ytbehandlade med linolja och terpentin och ligger och väntar på redovisningen som är på fredagen. Bilden är tagen innan ytbehandlingen men jag kan säga att det blir en helt annan färg på almen, som jag använt i dessa väskor, när man oljar det. Den vänstra har ett litet ”snäpplås” den högra har en lucka i själva svepet och öppnas med ett litet vridlås(?). Allt är av trä, alm, förutom axlarna i gångjärnen som är av 3mm ståltråd. Tanken är att jag skall montera på axelremmar av läder på dem men i nuläget har jag inget lämpligt material till det. Jag lägger upp nya bilder på dem senare i veckan. (I bakgrunden fler svep på gång…)

Svepa - att böja trä

Jag tänkte berätta hur jag gör när jag sveper och lite om hur jag upplever att de material jag använt har fungerat.

Jag sågade och hyvlade till ask- och rönnfanér i veckan. Rönnen var jättefin men i asken fanns det tyvärr kvistar i kärnveden som påverkade materialet hela vägen ut i splinten/ytveden. Så en del av askfanéret är nog inte optimalt att svepa med, inte i små mallar i alla fall då det troligen kommer att spricka.

Först måste man ha någonting att böja materialet runt. Här fungerar det med i princip vilket runt föremål som helst (burk, brandsläckare, på frihand...) men om man vill ha en speciell form behöver man tillverka en mall. Jag har tillverkat ett flertal mallar i MDF-skivmaterial. Jag har då limmat ihop sex skivor på varandra och när dessa torkat ritat ut formen och sågat ut i bandsågen. I mitten på mallen har jag med ett bottenborr borrat ur och tagit bort material för att kunna få möjlighet att fästa tvingar. På ena sidan av mallen har jag sedan gjort ett uttag där jag fästat en mässingsplåt (eller något annat material som inte rostar) där jag sedan fäster materialet som ska svepas när jag börjar.
Fanéret ska vara minst 10cm längre än omkretsen på mallen så att man får en överlappning som sedan sys ihop. När jag fäst materialet under mässingsplåten ställer jag mallen på högkant och rullar den över fanéret ett drygt varv så att det blir en överlappning och avslutar med att fästa fanéret vid mallen med en tving. Därefter låter jag det torka i minst två dygn innan jag tar bort det från mallen.

Materialen

Här kommer mina subjektiva upplevelser av materialen jag svept i veckan.
Jag har tidigare byggt två pilbågar av ask och har lärt mig att asken är oerhört seg och tål att böja trots att materialet är relativt hårt. Jag la askefanéren i kranvarmt vatten i ca. 45 minuter och kunde därefter böja det kring de stora mallarna utan några som helst problem. I tidigare försök med ask har jag bara blött materialet direkt under kranen med bra resultat. Jag har använt mig av fanér som är ca. 3,3-3,5mm men har tidigare provat med 4mm med gott resultat. Det blir vackert och robust resultat när man använder tjocka fanér.

Rönn har jag hört ska vara bra att svepa och det visade sig vara extremt böjbart men saknade askens hårdhet. Runt de stora mallarna hade jag nog kunnat svepa rönnen utan att först blötlägga det. Jag funderar på om det beror på det specifika materialet eller om det generellt gäller för rönn som träslag. Även här var fanéren ca. 3,3-3,5mm tjocka. Roligt material att svepa med diskret men vackert mönster i veden. Av rönnen skall jag tillverka en ryggsäck på temat "Bärbar förvaring i svepteknik" i kursen Experimentellt arbete som jag läser just nu.

Att sy med rötter

När jag syr mina svep använder jag följande verktyg: tång med tänder, passare, syl och kniv. Sylen är tillverkade av en spik som jag har slipat så att den har fått en platt vass egg, som en skruvmejsel. Sylen har knappt samma diameter som roten.

Först mäter jag ut hur lång rot jag behöver. 5x sömmens längd är en bra tumregel. Sedan lägger jag roten jag ska använda i blöt. Fem minuter räckte gott och väl i detta fall. Sedan gör jag, med hjälp av kniven, ena änden spetsig och den andra platt.

Emedan roten ligger i blöt mäter jag ut var hålen skall vara på svepändan med hjälp av passaren. Avståndet mellan hålen anpassar jag efter hur tjock roten är. Här finns det böcker med regler/tips om förhållandet avståndet mellan hålen och rotens diameter. Själv gör jag en uppskattning och förhoppningsvis blir det bra...

Nu använder jag min hemma gjorda syl och gör hål där jag tidigare markerat med passaren. Anledningen till att jag inte borrar är att med sylen tar jag inte bort lika mycket material. Istället pressas det mesta åt sidan och tätar till om roten när sömmen är klar vilket gör att allt ser snyggare ut men framförallt sitter sömmen tight.

Jag syr så kallade kedjestygn som påminner om efterstygn, man går "två steg framåt och ett steg bakåt" hela tiden och passerar igenom roten när man tar ett "steg" tillbaka. Eller så här...

Jag börjar på utsidan i 1:a hålet och petar in den platta änden där. Därefter trär jag den spetsiga delen av roten in i 2:a hålet och ut igenom 1:a. Därefter in i 3:e hålet. Nu gör jag ett litet snitt i roten på utsidan av svepet så att när jag trär ut roten genom det 2:a hålet passerar den igenom snittet. (Se bilden.)

Därefter fortsätter jag enligt principen "två steg framåt, ett steg bakåt" hela vägen ner till sista hålet (in i 4:e, ut igenom 3:e, in i 5:e ut igenom 4:e osv). I sista hålet trär jag igenom roten en extra gång och skär av den på insidan. Tack vare att jag använt en syl istället för en borr sitter roten fast i hålet och jag behöver inte fästa den på något annat sätt på insidan.

Tången använder jag för att dra igenom roten och dra åt stygnen. Rötter är enormt sega och tål att sträckas ordentligt för att få tighta sömmar. Dessutom behöver man inget lim när man syr med rötter. Faktiskt behöver man inget lim alls för att tillverka svepaskar och äskor.

Jag gjorde ett misstag genom att jag lät sömmen börja och sluta för nära kanterna på svepet. När jag sedan passar in botten och lock måste jag göra urtag för roten. Inget stort problem men det kan vara värt att tänka på.

Rötter

Här om dagen stack vi ut med familjen och plockade lingon. Jag tänkte då passa på att dra upp lite rötter att använda till att sy ändarna på svepaskar, bl.a i mitt pågående skolprojekt. Traditionellt sett har man sytt ihop svepändar med rötter av olika slag, främst björk och gran. Detta var första gången jag gav mig på detta.

Redskapen som jag använde finns med på bilden: kniv, krok och handskar(bra om man ska fika efteråt). Kroken hade med fördel kunnat vara lite längre och spetsigare men det var vad jag hittade i källaren hemma.

När man plockar rötter vill man ha rötter som har fått växa i porös mark. Detta för att de ska få sticka iväg och bli långa och utan en massa "knotor" som det blir om de t.ex måste passera förbi en sten. Jag provade min lycka lite varstans tills jag hamnade i en liten dunge med mossig mark där det växte mest gran men också några björkar. Här visade sig marken vara tillräckligt porös/luftig. Därefter var det bara att hacka med kroken en bit ner i marken och dra tills jag fick tag i en rot. Sedan drog jag försiktigt i roten så långt det gick, tills den blev för tjock eller gick av. Några rötter blev över metern. Jag fick tyvärr bara upp granrot denna gång. Om man funderar på om det är gran är det bara att skala lite och sedan lukta. Luktar det julgran då är det gran.

Efteråt skalade jag rötterna med baksidan på en kniv. Det är bra att ta med i beräkningen att rötterna blir tunnare när man tar bort "skalet", varför en tjock rot kanske inte blir så tjock i slutändan. Detta varierar dock.

Därefter klöv jag dem på längden. När jag klyver en rot och den ena delen börjar bli tjockare, dvs att snittet drar iväg och inte blir mitt i, justeras det enkelt genom att dra lite mer i den del som blir tjockare. Här skulle behövas en bild för att förklara...

Skalning och klyvning är smidigast att göra medans roten är färsk, framförallt skalningen. Annars är det bara att lägga rötterna i blöt i varmt vatten en stund innan de ska användas.

Experimentellt arbete

Har precis påbörjat mitt tredje år på lärarutbildningen och läser nu fördjupningen i trä- och metallslöjd, 61-90p. Den inledande kursen rör experimentellt arbete och är en kurs där jag själv får styra mycket över innehållet, vilket jag gillar... Ska inte gå in djupare på kursen utan ska istället skriva om vad jag experimenterar med.

I våras insåg att jag fascineras över förvaring i olika former. Burkar, askar, väskor... jag tycker det är jätteroligt. Historiskt sett har svepaskar varit föremål som varit med på resor på grund av dess låga vikt. Jag började fundera på hur man skulle kunna göra bärbara askar utav svep.

"Bärbar förvaring i svepteknik" har jag satt som rubrik. Detta innebär att jag tänker ta sveptekniken ett steg längre och försöka tillverka väskor med mera i svepteknik.

Just nu befinner jag mig i skisstadiet och har bara låtit pennan löpa amok. Redan känner jag att jag kanske har kört fast i några modeller. Får se om det slutar med dessa eller om det här bara är början.

Jag har också tillverkat ett gäng med svepmallar. Mallarna är tillverkade i MDF-skivor som jag helt enkelt bara limmat ihop med vanligt vitlim/trälim, låtit sitta i press över natten och sedan sågat ut i bandsågen. Mallarna är sedan finjusterade på en rondellputs och urborrade för att tvingarna ska få plats.

Almfanéren har jag också sågat ut ur en kvartersågad almplanka, ställd på högkant, i en bandsåg med brett blad (ca 30mm). I bandsågen vill plankan gärna styra åt sidan (speciellt om bladet är slött) så det är bra att vara två för då kan man hela tiden pressa plankan mot anhållet. Cirkelsåg är bättre om man är ensam. Därefter har jag kört fanérremsorna igenom planhyveln till önskad tjocklek (ca 3,5mm).

Jag provade att göra några svep av almen. De låg i blöt i 1 timme i kranvarmt vatten och gick utmärkt att böja kring de större mallarna. På den mindre mallen sprack almen men bara i den ljusa splinten/ytveden emedan kärnveden inte utgjorde några problem.